Trion bildades hösten 2006. Karin Creutz och Jani Kämppi hade länge suttit och jammat blues tillsammans och sedan fått för sig att fixa fram en trummis. Torsdag på Henry's Pub får jag glädjen att träffa bandet och se dem uppträda. Jag hade bara hört ett par låtar från nätet men genast blivit fascinerad av det fräscha soundet. Karin berättar att de till stort blivit influerade av tidig 1900-talsblues, som t.ex. Robert Johnson, men också nyare stilar har inspirerat – electro, grunge, stoner etc.
Hon beskriver sig själv och Jani som 'soundfreaks'. Det älskar att leka med olika ljud, och på den vägen föds låtarna. Musiken är...ja? Experimentell blues? Termen passar bra, men är kanske inte så beskrivande. Mina tankar går direkt till vårt inhemska Kingston Wall. Det här är progressiv rock med godbitar från varje årtionde från 60-talet framåt. Här finns Hendrix, Jeff Buckley,och Kula Shaker. Musiken är välbekant men Horse har ändå ett modernt och attraktivt sound, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sångtexterna är lite abstrakta, de handlar om världen, den under ytan.
Varför attraherar just den här sortens musik? Karin säger att det beror på att det är autentiskt. Mycket är idag så överproducerat och endast gjort med kommersiella syften. Trots att musiken som Horse spelar har en tyngre musikalisk tradition än t.ex Antti Tuisku är det ändå frågan om ett alternativt band med alternativ musik. Något skivkontrakt existerar inte. Visst skulle det ju vara skönt, menar Karin. Att hålla på som de gör är inte helt lätt. Det är nog nästan ett heltidsjobb att göra musik och det går en massa pengar till bl.a. pedaler och nya EP:n. Eftersom det ironiskt nog finns en väldigt stor alternativ scen i Finland är det inte heller så lätt att göra sig hörd. Men det gäller att ha kontakter.
