Vintage Puppy är ett band som plötsligt ploppade upp från ingenstans för att spela på den finlandssvenska rockklubben nummer ett, Svenska Talande Klubben på Korjaamo, som faktiskt småningom börjar återta sin form som språngbräda för unga intressanta, finlandssvenska band, efter en tid då främst det rikssvenska varit representerat.
Ofta då det är fråga om grupper som plötsligt dyker upp i media, brukar man få höra på långa tirader om hur det egentligen ligger åratal av slit och svett bakom framgången, hur man spelat in femton demos och släpat häcken från den ena lilla klubben till den andra och fått stickor i händerna och blåsor lite här och där och så vidare. Men inte den här gången. Här var det helt enkelt fyra bekanta, sångaren/gitarristen Jason Weckman, basisten Henrik Castell, keyboardisten Sebastian Lindholm och trummisen Viktor Wolff, som fick för sig att börja jamma tillsammans, lade upp resultatet på MySpace och Radio X3M:s Osajnat-sida och sedan plötsligt fick ett samtal från radion med en förfrågan om att spela warm-up för svenska Moto Boy.
Jag besöker bandets generalrepetition i ett litet bombskydd cirka tio meter under ett berg i Helsingfors, eftersom medlemmarna enligt Jason vill veta om man alls vågar presentera live-materialet för publik. Under en tobakspaus berättar killarna att det blev en smärre panik efter att Henrik fått telefonsamtalet och tackat ja till spelningen. I det skedet var inte ens alla låtar skrivna, som skulle spelas. Men å andra sidan betydde spelningen att det nu tvunget måste sättas fyr under pannan för att dra ihop ett fungerande live-set.
Helt problemfritt har inte allt gått heller. Henrik har egentligen aldrig spelat bas förut, så för honom har det varit nog arbete bara att vänja fingrarna med att spela fyra i stället för sex strängar och Sebastians datorkopplade keyboard har fått datorn att krascha på de flesta övningarna – vilket har lett till nytt datorköp och dessutom att en reservkeyboard måste tas med på spelningen.
– Lite roligt är det ju att vi släpar med ett jävla stort trumset, datorer, två keyboards, gitarr, bas, förstärkare, och så spelar vi 25 minuter som lämppäre. Sen kommer Moto Boy som huvudartist och plinkar på sin gitarr.
Mina kommentarer under repet är knappast till så hemskt stor hjälp. Förstärkarna är så kassa i replokalen att jag knappt hör sången alls, och keyboarden endast i valda delar. Trummorna och basen låter däremot bra. Men låtarna verkar sitta där de ska och visst får jag en uppfattning om energin i musiken. Och som Viktor uttrycker efter två genomgångar:
– Nä hörni, det är nog så nu att vi kan det här.
Trots att Vintage Puppy som band är ungefär så pinfärskt som något kan bli, kommer faktiskt bandet ändå inte helt out of the blue. Viktor, Sebastian och Jason har faktiskt redan en längre tid jammat tillsammans i rätt flummiga omständigheter (bland annat genom att skrika ut franska texter till hc-punk-komp), och Jason har också agerat gästande artist i Henriks industrialband Jane Distortion. Så kanske kan man se Vintage Puppy som kulmen av en längre tids letande.
