Det finns få saker jag uppskattar så mycket i världen som idealister. Personer som mot bättre vetande håller fast vid vissa principer, trots att allt skulle vara så mycket enklare om man inte gjorde det. Det må sen gälla politik, miljö, relationer eller konst. Andrei Solomko är en sådan person. "They don't make them like that anymore" är ett uttryck han gillar att använda, och det går utmärkt att applicera på honom själv. Andrei äger ett skivbolag med namnet Vinyl Jam, med en studio som helt befriad från vad han själv kallar för "digitala leksaker". Vinyl Jam spelar in musik analogt, direkt på band och trycker sedan gamla hederliga vinylplattor av resultatet. Hur och när Andrei kom till Finland från Sovjetunionen är för mig oklart, men på något sätt fick han i mitten av det här årtiondet kontakt med ett gäng musikaliska finlandssvenskar, och resultatet blev bandet Vinyl Jam, som gör sin musik med samma filosofi som skivbolaget.
I kväll spelar bandet på Knipan i Ekenäs, av alla ställen. Det är en fredag kväll i augusti, men det skulle man aldrig tro när man vandrar genom staden. Inte en kotte syns till på gator eller uteserveringar. Medan sensommarmörkret lägger sig över den finlandssvenska kustpärlan till stad, lyser det i fönstren på Knipan som guppar i viken. På en gungande och annars tom uteservering sitter sångerskan Antonia, keyboardisten Martin och gitarristen Daniel och diskuterar.
- Vänta nu, hur börjar den där låten, frågar Danne
- Jag vet inte, svarar Antonia.
- Jag vet aldrig hur den börjar före vi börjar spela.
- Inte jag heller!
- Jag vet aldrig vilket instrument jag spelar före vi börjar! utropar Martin.
Inne på restaurangen är det uppdukat med vita dukar och en publik som mest består av lokala medelålders par och familjer avnjuter fredagsmiddag. Framför bandet står ett stort tomt dansgolv. Det är en aning avskräckande. Vinyl Jam har inte haft tid att soundchecka, och spelar ett första set för att få inställningarna att passa. Ur högtalarna strömmar jazzig funk och mjuk 70-talsinfluerad discosoul. Och det är lite stelt till en början. Efter tre låtar som uppvärmning tar bandet en paus för att låta folk äta klart så man kan höja växeln en timme senare.
