Vid det här skedet har lokalen fyllts av allt fler ylletröjor, dreadlocks, trendiga hattar och löst folk ur den finlandssvenska kulturpossen. Här skymtas lite skådespelare, fotografer, musiker och skribenter och den trånga trappan upp till den egentliga krogen, och tobakshörnan på gatan blir allt svårare att ta sig upp och ner för (det beror inte bara på redaktörens alkoholintag). Den lilla lokalen känns som en burk med sardiner och värmen närmar sig småningom bastusiffror.
Orsaken är att kvällens kanske mest populära band, Häxjesus, ska uppträda till näst. De flesta av Häxjesus medlemmar har nån form av koppling till Helsingfors teatervärld, och bandet lever också på sin show – med häxmästare Anders ”Flanders” Sundström i spetsen. ZXC recenserade tidigare en konsert med Häxjesus här, så att desto mer gå in på beskrivningar är kanske onödigt. Men musiken låter åtminstone den här gången mer som renodlad ska, än för ett drygt halvår sen. Det är som om en del av de bisarra musikaliska utsvävningarna har försvunnit, vilket också ger musiken än ännu kraftigare genomslagskraft. Och det måste sägas: Alla som inte har bevittnat en konsert med Häxjesus, bör å det snaraste ta sig iväg på en konsert. Rekommenderas t.ex. Lepakkomies i Hfors den 29.1! Efter att nu två gånger ha sett bandet, kan undertecknad bara konstatera att det här just nu är ett av Finlands roligaste, svängigaste och mest bisarra band. När man tror att stället är så fullpackat med folk, att man bryter armar och ben om man ens försöker röra på sig, börjar plötsligt hela publiken hoppa i takt till musiken, sjunga med i refrängerna och vifta med armarna. Om det inte skulle finnas en krog i våningen ovanför, skulle taket med all säkerhet lyfta. För att ännu beskriva bandet kan man citera deras myspace-sida. Där anges bandmedlemmarna som ”Män gjorda av kryptonit”, det påstås att det kan hända att bandet är en kult, och dessutom menar man att ”År 0 föddes Häx År 1502 brändes ett antal Jesus upp på bål År 2006 kom de överens och grabba tag i varsin xylofon Fortsättningen är Historia Det är så vi låter”
Efter denna svettfest på golvet är det rusning ut i friska luften och till ölkranarna. Efter en dylik orgastisk klimax är det inte lätt att ta över scenen, och för att vara ärlig har monsieur redaktör inte fruktansvärt höga förväntningar på nästa band, The Magic Bullet, som spelar en blandning av glam- och heavycovers och eget material. Men om Häxjesus var kvällens största njutning, är TMB nog den mest positiva överraskningen. Bandet består av Johan Gullmets på sång, Tom Ahola och Erik Nyström på gitarr och Lukas Lindström på trummor. Vanligtvis spelar Staffan Småros bas, men eftersom han är förhindrad, hoppar i kväll Dallas Dahlström in bakom fyrsträngen. ZXC-läsare kan kanske minnas The Magic Bullet från gitarristen Erik Nyströms rapport från bandets andra spelning, just på Kantis.
Okej, fingerfärdigheten i spelandet är inte på topp och soundet är lite slappt ibland. Men det finns en groove i musiken som är skön och det är flängigt och svängigt. Johan Gullmets bakom mikrofonen har samma slags självutlämnande och pajasaktiga karisma som många av de tidiga punkpionjärerna, och även om han inte går så långt som att skära sig själv och strypa sig med mikrofonsladden, kommer jag att tänka på Stiv Bators. Banken sprängs slutligen då han klär på sig kjol och peruk och börjar sjunga Britney Spears.
