The Casbah har kommit en ganska lång väg sedan ZXC senast uppmärksammade dem på Belly. Då var det motown och Beatles-stuk som gällde. När de nu uppträder på Korjaamo är det helt andra pipor.
I dagens läge uppträder bandet i nåt som ser ut som soldatsuniformer från 1800-talet och med serpentiner hängande från nacken. Musiken har också tagit en drastisk vändning, och bandet har hittat ett sound som är helt eget. Grunden finns kvar och visst hör man ännu de svängiga motown-influenserna. Den här backdropen ger musiken en slagkraft och stake som många liknande indieband saknar. Men på det här har man nu lagt en struttig och dansant electrovibe som funkar helt helvetes bra.
Soundet är väldigt brittiskt, organiskt och totalt vattentätt. Över det hela hänger en air av mystik och distans, som upphöjs av den ypperliga sångaren Max Salonens solglasögonprydda habitus. Redan förra gången jag recenserade bandet var jag tagen av Salonens karismatiska scennärvaro, och den har bara vuxit med tiden. Hela bandet fungerar utmärkt på scenen, men det är Salonen som ger liveuppsättningen det där lilla extra som separerar bra band från bra band som verkligen fastnar i minnet och sätter en guldkant på spelningen som gör att man minns den som något alldeles speciellt efteråt.
Materialet finns där, erfarenheten likaså. Gruppen har redan gjort sig ett namn inom indiescenen i Finland och det är tydligt att många i publiken på Bras & Undies-kvällen har kommit just för att se The Casbah. Nu väntar vi bara på att skivan kommer också.
Humppe