Trident heter nästa lokala band, och stilen är en HELT annan.
Själva beskriver de sig som hardcore, men jag hör nog mer
thrash än HC. Eftersom jag inte är någon expert
på den här stilen av heavy, kan jag inte urskilja vilka
låtar som är egna och vilka som är covers, men
utgående från mellansnacket ska väl åtminstone
lejonparten vara eget stuff. Hur som helst är bandet stadigt
planterat i klassisk metal, som Sepultura, Slayer och framför allt
tidig Metallica.
Sångaren Tuomas Pekkola
påminner också om en ung James Hetfield, både till
utseende och röst. Lika djup och brutal som Hetfields är
rösten inte, men samma element finns där, och han sköter
också sången, eller brölet, alldeles godkänt. En
annan eloge ska gå till trumslagaren Jukka Haapala. Man kan
hoppas att den ordinarie batteristen Wille Lönnström, som
för tillfället utför sitt värv i statens
tjänst, är hejdundrande bra, för hans stand-in Jukka
är kanske i detta nu bandets starkaste länk rent musikaliskt.
Även om han, som Wille påpekar efter keikkan, "har en min
som ser ut som om han tyckte att de andra bandmedlemmarna luktar
fruktansvärt illa". Visuellt är det den intagande basisten
Matias Löfman som är i centrum av scenen, och väl
så, alla klassiska metal-manér finns precis där de
ska vara, utan att det blir störande. Ett litet tips med tanke
på framtiden: ta bort flanellskjortan från gitarristen
Aleksi Hirvonen. Han ser ut om han skulle ha irrat in på fel
konsert.
Det är alltså tight,
publikvänlig metal, spelat av ett kunnigt och samspelt band.
Ännu låter det kanske lite för mycket som
Metallica/Sepultura-ripoff, men bandet är ungt och hinner väl
hitta sin stil. För alla vänner av klassisk metal kan jag
varmt rekommendera Tridents kommande demo-EP Chained to Routines, som
för tillfället mastras i Dublin och torde släppas
nån gång i maj.
