Klockan slår 23. Jag inser att jag är försenad.
Flytten har dragit ut på tiden och jag fasar att jag kommer försent. En halvtimme senare är jag vid TVO. Stället är fyllt till bristningsgränsen. En samling av lokala fans, vänner, artister och annat pack har alla samlats av samma orsak denna lördagskväll. För att fira releasen av Pargaspunkarnas Heartbreak Stereos andra fullängdare . Vilket party det lär bli.
På scenen, eller kanske jag borde säga golvet står svenska punkarna Östermalm och spelar skiten ur publiken. Energin är kvar trots tio år på nacken. Östermalm! Östermalm! Östermalm! Ljuder den vilda publiken i takt till en energisk gladlynt punkrock från vårt västra grannland. Sannerligen ett band att kolla in.
Trots att Östermalm får igång publiken så bryr sig fortfarande inte två tredjedelar av församlingen att njuta av musiken. Det är en viss väntan i luften. Alla väntar på samma sak. Heartbreak Stereo.
Klockan är 00.50 och till publikens stora glädje äntrar Pargaspojkarna äntligen scenen. Affo Kullberg tar bekvämt plats bakom trumsetet. Robin Reuter tar bestämt tag i basen och får publiken att skrika ut sin ekstastiska glädje. Kaptenen Antte Johansson tar plats vid rodret och ropar i mikrofonen, vi är Heartbreak Stereo! Och med det är spelningen alla kommit för i gång.
Det märks att publiken varit med förr. De känner direkt igen låtarna trots att de flesta är från det senaste albumet och många kan redan nu sjunga med i verserna. Gänget hoppar i takt med utsträckta armar och vrålar bandets namn. Utrymmet framför scenen är fullpackat. Själv står jag på sidan för att så bra som möjligt kunna beskåda detta besynnerliga skådespel.
