Söder om Söder varken liknar eller låter som nånting annat jag har sett förut. Det första intrycket går egentligen bara att mäta med förvåningen jag upplevde då jag såg BBC:s reportage om gammal katolsk munk som hade börjat sjunga i ett thrashmetal-band. Med kåpa och allt. På scenen finns en kort tjock gubbe med grå mustach, som spelar gitarr, en tatuerad muskelknutte på trummor, och en övervintrad hippi som måste vara närmare 60, med långt grått hår och en saxofon till läpparna. Framför det här gänget står dreadlock-monstret Gregge i sitt yviga ovårdade skägg och sprutar ut örvelheavy-vokaler så det står härliga till.
Söder om Söder ska enligt egen utsago ha rötterna i svensk progg och krautrock, men här finns nog lika stora doser 60-talsblues och 90-talsmetal. Och så en ordentlig släng skräp-punk och lite gammal hederlig psykedelisk spacerock. Stilarna blandas vilt och fullständigt respektlöst med varandra och av nån lustig orsak, funkar Gregges örvel som en sammanfogande kitt i hela sammelsuriumet. Och det verkligt bisarra är att musiken faktiskt funkar. För även bandet inte har en basist, gitarristen spelar bluesriff, Gregge sjunger som om han var medlem i Pantera och hippin står och blåser ömsom sax, ömsom tvärflöjt, så är låtarna och sounden sammanfogade på ett sätt som gör att det inte blir FÖR spretigt. Det finns en idé och en linje i musiken som på nåt sätt får bitarna att falla på plats.
När speltiden närmar sig en timme börjar ändå basisten i mitt sällskap naturligtvis beklaga sig över avsaknaden av bas i konstellationen. Mig stör det inte nämnvärt, eftersom saxofonen ofta kompenserar där det annars hade varit baskomp. Det enda som är synd är att saxofonen på det här sättet inte riktigt utnyttjas som den kunde. Men mot slutet av giget börjar kanske ändå de långa spejsiga gitarrsolona ha gjort sitt och det känns som om man liksom kan det här nu. Oberoende måste man lyfta på sin imaginära hatt, eller kanske till och med kasta den i luften, för det här osannolika och tajta kollektivet, som utan tvivel bjuder på en av de mest intressanta musikupplevelserna jag har sett på sistone. Dessutom kan jag sätta ett till band till min lista på band som gör trovärdig rock på finlandssvenska!
