Bakfyllesvetten tränger plågsamt fram i pannan när jag kämpar mig upp för Annegatan tillsammans med min fotograf som jag i brist på såväl utrustning som talang hyrt för den generösa summan av en inträdesbiljett samt ett stop öl. Målet är Bar Loose och Vanity Beach.
Mina förväntningar är inte särskilt höga fastän jag visserligen inte sett dem spela live tidigare. Jag träffade Vanity Beach då jag intervjuade dem för ungefär ett år sedan i deras egen fladdermushåla någonstans i Rödbergen. Då råkade jag få ett smakprov på den nya skivan, Life of Vice, som de höll på att arbeta med. Trots att där nog fanns en del att bita i kändes det kanske lite väl producerat i mitt tycke. Inget illa menat, Johnny Lee Michels, men det kan hända att jag inte riktigt orkar bry mig. För fans av denna genre (vilken den nu sen är? just det, synth-rock!) tror jag att VB kickar ganska bra. Själv hade jag önskat att det lät lite smutsigare. När nu ändå självaste Metal Hammer blaskan skrev om dem såhär: "they sound like Mötley Crüe's souls look like: dark, sexy, sleazy and totally shameless. They sound like they'd sleep with your girlfriend/wife/mum and film it for you as a birthday present."
När vi anländer till krogen blir jag smått förvånad. Med tanke på kvällens program hade jag föreställt mig ett klientel bestående av den värsta sorten solskygga odjur, men vi smälter rätt bra in i mängden. Vi tar en återställare och beger oss sedan ner i hålan. Det här nya stället behöver några år av dekadens och allmänt svettande för att leva upp till sitt forna jag. Dessa nedre schaktens innandömen känns fortfarande en aning kliniska. Vi tränger oss fram så långt det går och inväntar kvällens musikanter.