The Dogshit Boys
The Dogshit Boys (som i år firar 10-årsjubileum) har vid det här laget lagt bakom sig en imponerande samling skivor. Tack och lov finns inte fler än fyra i min hylla, Kings of Flashrock, Erectionation, Blame It On Flashrock och Business Doing Pleasure With You. I ett skede fanns också Doggie Style, Chinese Democracy och tributskivan Flashrock Academy, men åtminstone två försvann på samma gång som exet, och den tredje har väl bara kommit bort på nåt sätt.
Kings Of Flashrock (2001)
Min Flashrockstolthet är vinyl-EP:n Kings Of Flashrock, prydd med alla medlemmars autografer och texten "till vår älskling Humppe 13.9.2004". Jag minns att jag köpte den på min andra Dogshit Boys-konsert nånsin i den numera nerlagda Stella Star Club i Sörnäs, Hfors. Själva plattan är gjord i lila vinyl och har en bild på en gul badanka. Kings of Flashrock är gruppens andra utgåva och Husis-journalisten Tommy Pohjola spelar trummor på skivan. Med skivan följde en kopierad, blekgul A4, med en fruktansvärt suddig bild på sångaren Lasse Grönroos i långt hår och tidig Alice Cooper-make-up på ena sidan och klippta och klistrade låttexter på andra. Låttexter som "Pillua tahdon saada / Aina ja uudestaan / Naisen mä tahdon huutavan / Hommiin kun ruvetaan" (Remmillä), "One minute fuck / One minute fuck / One minute fuck / Ooh baby I'm your one minute fuck" (One Minute Fuck [sic!]) och "Let's go to the corner bar / Early morning drunkards / Hurry up now, it ain't far / Cold beer, vodka breakfast" (Early Morning Drunkards). Det här är inget finlir, men det finns få band som gör den här typen av snuskpunk och kommer undan med äran i behåll. Det är typ GG Allin, Turbonegro och Dogshit Boys.
Blame It On Flashrock (2002)
EP:n Blame It On Flashrock är bandets tredje studioproduktion och innehåller klassikern Ei Saa (Tiedotus talon asukkaille), gammaldags punkrock ut i fingerspetsarna (tänk Dead Boys). Turpiin Tulee är det bästa spåret på skivan, klassisk bluesinspirerad heavy (tänk MC5 här), en av Lasses bästa vokalprestationer dessutom. I'm Scum är en ripoff på Troggs Wild Thing, och funkar ockå hyfsat. Stentunga gitarriff, levererade antingen av Pepe Gröning eller AG Karlsson (som turas om på bas & gitarr). We Are The Dogshit Boys är skivans punkigaste spår, mycket Stooges här. Också det svagaste spåret, hela alltihop blir onödigt hafsigt och slafsigt.
Över lag är BIOF troligtvis det mest klassiskt rockiga som DSB har gett ut. Noteras kan att Leo Gammals ersatt Tommy Pohjola på trummorna. Förtjänstfullt.
Erectionation (2002)
Erectionation-EP:n spelades in live i Yles studio i Böle i juni 2002. Med tanke på det, är ljudkvalitén överraskande bra. Framför allt lyckas skivan fånga nåt av bandets energiska live-framträdanden, inte minst i öppningsspåret Flashrock Star, en av de mest klassiska rocklåtar DSB nånsin har gjort. Flashrock Star är fortsättningsvis en av mina favoritlåtar, den har gammaldags bluesrockiga gitarriff som får de flesta trendiga fjantband att blekna i jämförelse. Och av nån orsak ser jag alltid bilden av Lasse Grönroos som åker rullskridskor med gröna tights och ljudröd top nerför Hollywood Boulevard när jag lyssnar på låten. Det kan inte vara bra. Tesktiviesti, Huoria, Remmillä och Ei saa (Tiedotus talon asukkaille) har alla blivit klassiker som är mer eller mindre obligatoriska på alla konserter. De är också alla tighta punkspår i Iggy & The Stooges-anda. Och över Huoria ligger det nån släng av tidig Eppu Normaali, dels på grund av den samhällskritiska texten, dels på grund av den rimmande finska lyriken. Ei saa är en mer eller mindre exakt avskriving av en lapp på en av medlemmarnas husbolags väggar. Den här låten har också en tyngre Black Sabbath-vibb över sig. Black Sabbath återkommer i en av de få låtar DSB nånsin spelat cover på, klassikern Paranoid. Och i ärlighetens namn är det troligtvis den sämsta versionen av Paranoid som någonsin spelats i mannaminne.
Det kan också noteras att albumets konvolut är kopierat i svartvitt, och färglagt med färgpennor.
Business Doing Pleasure With You (2007)
DSB:s senaste skiva (i skrivande stund januari 2009) är inspelad i Kelmus faciliteter i Billnäs. Det jag stör mig på mest är mixen, något av DSB:s råa och tunga sound har helt gått förlorat, och det låter mest som om trummisen Leo skulle sitta och slå på pappersark. Det är på nåt sätt lite för slipat och tillrättalagt för det här bandet. Trots det finns här också ett par riktigt fina låtar - allra bäst funkar den betongtunga Mannerheim ja Kekkonen, med den fantastiska texten "Mannerheim ja Kekkonen homoja oli / Eikä ollut! Olihan! /.../ Runeberg ja Aalto mänttejä oli / Eikä ollut! Olihan!" Ett annat "mästerverk" är Verdun 1916, om en soldat i första världskriget, som i sin ensamhet drar i hand vid en död tysk. Skivans sista låt är en cover på Österbottenpunkarna Die Zlaskhinx Zlaskhinx baciller (som här blivit Flashrock baciller), som gjordes för tributskivan Never Mind Die Zlaskhinx, Here's The Tribute Record. Det här är de facto den första låten DSB gjort på svenska.
The Dogshit Boys (som i år firar 10-årsjubileum) har vid det här laget lagt bakom sig en imponerande samling skivor. Tack och lov finns inte fler än fyra i min hylla, Kings of Flashrock, Erectionation, Blame It On Flashrock och Business Doing Pleasure With You. I ett skede fanns också Doggie Style, Chinese Democracy och tributskivan Flashrock Academy, men åtminstone två försvann på samma gång som exet, och den tredje har väl bara kommit bort på nåt sätt.
Kings Of Flashrock (2001)
Min Flashrockstolthet är vinyl-EP:n Kings Of Flashrock, prydd med alla medlemmars autografer och texten "till vår älskling Humppe 13.9.2004". Jag minns att jag köpte den på min andra Dogshit Boys-konsert nånsin i den numera nerlagda Stella Star Club i Sörnäs, Hfors. Själva plattan är gjord i lila vinyl och har en bild på en gul badanka. Kings of Flashrock är gruppens andra utgåva och Husis-journalisten Tommy Pohjola spelar trummor på skivan. Med skivan följde en kopierad, blekgul A4, med en fruktansvärt suddig bild på sångaren Lasse Grönroos i långt hår och tidig Alice Cooper-make-up på ena sidan och klippta och klistrade låttexter på andra. Låttexter som "Pillua tahdon saada / Aina ja uudestaan / Naisen mä tahdon huutavan / Hommiin kun ruvetaan" (Remmillä), "One minute fuck / One minute fuck / One minute fuck / Ooh baby I'm your one minute fuck" (One Minute Fuck [sic!]) och "Let's go to the corner bar / Early morning drunkards / Hurry up now, it ain't far / Cold beer, vodka breakfast" (Early Morning Drunkards). Det här är inget finlir, men det finns få band som gör den här typen av snuskpunk och kommer undan med äran i behåll. Det är typ GG Allin, Turbonegro och Dogshit Boys.
Blame It On Flashrock (2002)
EP:n Blame It On Flashrock är bandets tredje studioproduktion och innehåller klassikern Ei Saa (Tiedotus talon asukkaille), gammaldags punkrock ut i fingerspetsarna (tänk Dead Boys). Turpiin Tulee är det bästa spåret på skivan, klassisk bluesinspirerad heavy (tänk MC5 här), en av Lasses bästa vokalprestationer dessutom. I'm Scum är en ripoff på Troggs Wild Thing, och funkar ockå hyfsat. Stentunga gitarriff, levererade antingen av Pepe Gröning eller AG Karlsson (som turas om på bas & gitarr). We Are The Dogshit Boys är skivans punkigaste spår, mycket Stooges här. Också det svagaste spåret, hela alltihop blir onödigt hafsigt och slafsigt.
Över lag är BIOF troligtvis det mest klassiskt rockiga som DSB har gett ut. Noteras kan att Leo Gammals ersatt Tommy Pohjola på trummorna. Förtjänstfullt.
Erectionation (2002)
Erectionation-EP:n spelades in live i Yles studio i Böle i juni 2002. Med tanke på det, är ljudkvalitén överraskande bra. Framför allt lyckas skivan fånga nåt av bandets energiska live-framträdanden, inte minst i öppningsspåret Flashrock Star, en av de mest klassiska rocklåtar DSB nånsin har gjort. Flashrock Star är fortsättningsvis en av mina favoritlåtar, den har gammaldags bluesrockiga gitarriff som får de flesta trendiga fjantband att blekna i jämförelse. Och av nån orsak ser jag alltid bilden av Lasse Grönroos som åker rullskridskor med gröna tights och ljudröd top nerför Hollywood Boulevard när jag lyssnar på låten. Det kan inte vara bra. Tesktiviesti, Huoria, Remmillä och Ei saa (Tiedotus talon asukkaille) har alla blivit klassiker som är mer eller mindre obligatoriska på alla konserter. De är också alla tighta punkspår i Iggy & The Stooges-anda. Och över Huoria ligger det nån släng av tidig Eppu Normaali, dels på grund av den samhällskritiska texten, dels på grund av den rimmande finska lyriken. Ei saa är en mer eller mindre exakt avskriving av en lapp på en av medlemmarnas husbolags väggar. Den här låten har också en tyngre Black Sabbath-vibb över sig. Black Sabbath återkommer i en av de få låtar DSB nånsin spelat cover på, klassikern Paranoid. Och i ärlighetens namn är det troligtvis den sämsta versionen av Paranoid som någonsin spelats i mannaminne.
Det kan också noteras att albumets konvolut är kopierat i svartvitt, och färglagt med färgpennor.
Business Doing Pleasure With You (2007)
DSB:s senaste skiva (i skrivande stund januari 2009) är inspelad i Kelmus faciliteter i Billnäs. Det jag stör mig på mest är mixen, något av DSB:s råa och tunga sound har helt gått förlorat, och det låter mest som om trummisen Leo skulle sitta och slå på pappersark. Det är på nåt sätt lite för slipat och tillrättalagt för det här bandet. Trots det finns här också ett par riktigt fina låtar - allra bäst funkar den betongtunga Mannerheim ja Kekkonen, med den fantastiska texten "Mannerheim ja Kekkonen homoja oli / Eikä ollut! Olihan! /.../ Runeberg ja Aalto mänttejä oli / Eikä ollut! Olihan!" Ett annat "mästerverk" är Verdun 1916, om en soldat i första världskriget, som i sin ensamhet drar i hand vid en död tysk. Skivans sista låt är en cover på Österbottenpunkarna Die Zlaskhinx Zlaskhinx baciller (som här blivit Flashrock baciller), som gjordes för tributskivan Never Mind Die Zlaskhinx, Here's The Tribute Record. Det här är de facto den första låten DSB gjort på svenska.