Downtown Crashers är ett alternative brudpunkband från Helsingfors, och Shindy är deras första självfinansierade EP
Första spåret Whorse börjar med ett Blondie-inspirerat intro, som lovar mycket, och exploderar sen i en aggressiv komposition framburen främst av tungt samarbete mellan gitarristen och basisten. Det här är kanske skivans mest punkiga spår och ges mervärde av snygga tempobyten och långsamma partier med härlig skitta. Ställvis blir jag väldigt frustrerad över sångerskans finska brytning, till exempel i de långa "love"-skriken, som blir renodlad laaav. Andra låten, Love's Got An Attitude, börjar med ett distinkt Offspring-sound från Smash-perioden. Den här låten kan jag mycket väl tänka mig att stå och skråla med i refrängen. Den har väldigt mycket 70-tals garagerock över sig och har en hel del fantasi i frasering och uppbyggnad. Låten A Ship är den mest besynnerliga på skivan och får mig genast att tänka på psyke-band från 60-talet. Det är en stämningsfull och kort resa nånstans till de inre landskapen. Men på en skiva med fyra låtar, hade man hoppats att den skulle ha utvecklats lite, grunden är mycket bra. Låten 1-8-7-60 börjar med en viskning av dessa siffror, som, om jag har förstått rätt, har ersatt den ursprungliga lyriken "blood pain kill sex". Varför, kan man ju bara fråga sig. Det här är kanske min favoritlåt, en härlig blandning av långsamma sonic-youth-partier, vrålande HC-skrik och mycket snygga gitarrsolon (som till bandets förtret faktiskt har, om inte glam, så en distinkt släktskap med 80-talshådrdock).
Över lag är det hela fullgott producerat och soundet är massivt, rent och aggressivt. Låtarna har väldigt mycket potential och höjer sig klart över standarden på det här landets dussinpunkband. På skiva funkar sångaren Minnas röst utmärkt, även om sången rosslar lite falskt på sina ställen. En uppiggande bekanstkap, som säkert kommer att snurra i min stereo.